Variansbyrån

Ligger just nu på en solig altan och känner att livet inte är så pjåkigt. Fyra veckor kvar tills det bär av till Ukraina och fotbolls-EM. Testade fotbollströjor igår och är nu lite i valet och kvalet om man ska välja med eller utan namn. Det är ett svårt beslut för världens kanske veligaste person. Ja det är mycket att stå i nu, borde köpa ansiktsfärg och flaggor och kanske en hatt. Dags för en målarkväll snart där olika ansiktsmålningar testas för att se vad man passar i. Små eller stora flaggor? Mest gult eller blått? Ja frågorna är många och svaren få.

Nåväl. Tittar på träd och funderar över svunna tider. Har tidigare nämnt min fascination över kändisar, och givetvis då även pokerkändisar. Känslan när man får syn på en person som räknas här i livet är svårslagen.

Här kommer en liten lista i urval:
Doyle Brunson: Den pokerkändis som utan konkurrens fick mest uppmärksamhet när han svischade förbi i sin funktionella permobil. Jag kan ha fått ögonkontakt med honom, men det kan också vara en efterkonstruktion. Allt gick ganska fort och jag hann tyvärr inte riktigt njuta av ögonblicket. Mest eftersom att jag höll på att fippla med kameran, men visste väl att jag skulle få nytta av bilden en dag.

Vanessa Rousso: Första gången jag såg henne var nog typ 2007? Då var det lite blingbling. Numera är det massor blingblingadingbling. Det glittrar i varenda kroppshål kan man säga. Solglasögon, typ Ed Hardy-keps, ringar, örhängen, armband, halsband… Det har nått en nivå där man numera mest funderar på hur hon orkar sitta upprätt i stolen.

Annette Obrestad: Här är det också mycket blingbling. Men Annette är ju lite stabilare så har dragit slutsatsen att hon också orkar mer. Hamnade faktiskt ensam med henne i en hiss i Tallinn, Riga eller Vilnius. Ville gärna säga något snällt alternativt smart, men man är ju en slowthinker och vips så var vi framme. Men nu vet jag vad jag ska säga nästa gång Nettan och jag hamnar i en hiss.

Phil Ivey: Jag vet att jag sagt “Kolla! där är Phil Ivey!” Men jag kommer liksom inte ihåg något mer… Det räknas ändå va?

Devilfish: Sliten, sargad och stupfull. Tre “s” de flesta inte strävar efter.

ElkY: Han gick förbi mig i någon slags glänsande jacka och håret stod rätt opp. Jag var riktigt hungrig så orkade inte vända mig om när han gick förbi, vilket jag ångrar lite idag. Sjukt otacksamt.

Durrrr: Såg hans häftiga bil redan under WSOP 2010 när vi bodde på samma hotell och jag spanade såklart intensivt efter honom. Mest runt poolen men han verkar inte tycka om sol och pool? Sååå det skulle dröja till året därpå innan jag fick syn på honom vid ett pokerbord. Typ det tråkigaste stället att kändisspota men det får räknas ändå. Hade många och högljudda railare men jag gick bara oberört förbi fem gånger.

Joe Hachem: Såg även honom vid ett pokerbord. Såg extremt uttråkad ut trots en ganska massiv markerstapel. Har därför dragit slutsatsen att han bara ville spela cool inför mig.

Legatos bil: Min färskaste spoting vid en av Stockholms mest kändistäta matvarubutiker (igår såg jag Runar Söögard vid juicerna). Bilen glänste i vårsolen och man kan anta att den poleras flitigt. Den behöver han inte skämmas för om man säger så.

Puuuh, var lite rädd att hubbabubban bannat mig på grund av inaktivitet men lösenordet fungerade fortfarande! Jag tänkte ju berätta att jag faktiskt grindade i söndags, alltså riktigt seriöst turregrind. Per och jag satt bredvid varandra och var allmänt nördiga och klickade.

Klick…………… klick……………. klick………..klick……. lät det hos mig och klick klick klick klickeliklick lät det hos Per. Kände mig snart lite underlägsen vad gällde volym och förstorade därför upp mina fyra små bord till fyra stora bord så de täckte hela skärmen. Sedan sa jag till Per “kolla vad många bord jag har” och då kikade han snabbt och blev på riktigt (tror jag) imponerad över all min spelighet. Hohoho så SMART.

Det gick ändå lite halvbra till sist och jag kvalade in till ett par nya nätturneringar som jag givetvis inte har den minsta koll på men det är ju kul att spela (obz turneringar). Ikväll ska jag i allafall spela Magdas och äta choklad och jordgubbar och om jag vinner så kanske jag firar med att publicera ett inlägg som jag inte vågat ännu. Man har ju rätt hög tröskel vad gäller kvalitet, integritet och relevans liksom.

Per däremot ska ut och slira ikväll wöööhöhö. Han ska på någon form av studentskiva och då alla tålmodiga läsare bör man väl vara lite välfriserad? Hans frisyr har nämligen övergått till en längd som gör att kalufsen mer påminner om en tjock hjälm. Och stadiet där man diskret påtalar att han är fin i kort hår lämnade vi för ett antal år sedan, så de senaste veckorna har jag såväl tjatat på honom som själv ringt och bokat klipptid men alltid står något i vägen.

Såååå jag fick tänka lite högt innan han skulle iväg och sa att han till viss del kunde rädda frisyren med vax. Svaret blev ett gnälligt “men det blir ju så jobbigt inatt då”. Det vill säga han får sova med lite stelt hår. Utseendefixering 0,0 där. Sedan gled han definitivt upp i tönttoppen genom att först vägra låna mitt SL-kort ikväll. Det var tydligen personligt och när jag sedan påtalade att mitt namn inte finns någonstans på kortet så slog han fast att HAN SJÄLV vet ju vem det egentligen tillhör och så ohederlig kan man ju inte vara.

Oj så mycket Per nu. Men det var Per eller måndagens besök på Plantagen jag valde mellan. Besöket på Plantagen innehöll förvisso en historia där jag skämde ut mig två gånger, grönsaksjord som luktar bajs och jag tror även att bajsjorden är orsaken till att en större myrkoloni slagit sig till ro på vår altan.

Vet ej vad som var mest intressant att höra om….